Byggnadsvård

Byggnadsvård i kommunal planering

Byggnader och bebyggelsemiljöer utgör en viktig del av vårt kulturarv. Bebyggelsemiljöerna är en tillgång för människor som bor och vistas där samt för turister och besökare. Byggnader från olika tidsepoker och stilar kan existera intill varandra, likväl som enskilda gårdsmiljöer eller kvarter har unika och särpräglade profiler. Samtidigt utgör byggnadsmiljöerna viktiga länkar tillbaka både till historien och till de äldre generationerna människor som byggde och levde i husen.

Beslut att definiera Q och q på hus, byggnader, kvarter eller områden i glesbygd utförs av de enskilda kommunerna, enligt plan- och bygglagen. Kommunerna kan även utföra bevarandeplaner, där byggnader eller miljöer beskrivs som kulturhistoriskt intressanta, utan att vara direkt skyddade enligt lag.

Det är vanligt att termen "K-märkning" fortfarande uppfattas som det enda begreppet för att beskriva om en byggnad eller ett område är skyddat enligt lag. K-märkning är det äldsta uttrycket för ett planmärkt på kartplanen skyddat område. Begreppet "k-märkt" var tidigare en beteckning på kulturhistoriska byggnader och miljöer, vilka betecknades med bokstaven "k" på planer och kartor. På topografiska kartan betecknas kulturhistoriskt märkliga byggnader fortfarande med karttecknet "K". Men numera används främst begreppen Q och q för att utforma regler för skyddade byggnader och miljöer. Q/q-märkning innebär ett skydd enligt lag. K-märkning innebär mer en rådgivning av vad man bör och inte bör göra med en byggnad. Läs mer om byggnadsvård och byggnadsminnen på Riksantikvarieämbetets hemsidalänk till annan webbplats.

Varsamhetsbestämmelser

En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas. PBL 8 kapitlet 13 § .

Om byggnadsverket är särskilt värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, ska det underhållas så att de särskilda värdena bevaras. Renvering eller komplettering av en byggnad ska utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara. PBL 8 kapitlet 14 §.

Paragraferna ovan är varsamhetsbestämmelser som gäller generellt för alla byggnader men som kan specificeras i detaljplanebestämmelser som "k".

Skyddsbestämmelser

Byggnader, som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde av denna karaktär, får inte förvanskas. PBL 2 kapitlet 6 §.

Paragrafen ovan är en skyddsbestämmelse som endast får användas på byggnader som är särskilt värdefulla. En byggnad som har skyddsbestämmelser får inte rivas. I detaljplaner betecknas bestämmelsen med "q".

Detaljplaner och områdesbestämmelser

I detaljplaner och områdesbestämmelser som kommunerna beslutar om, regleras användning av mark och utformning av bebyggelse. Det gäller även både rättigheter som restriktioner för ägare och brukare av värdefulla byggnader och fastigheter. Detaljplaner och områdesbestämmelser är juridiskt bindande och regleras i plan- och bygglagen, PBL 2010. I detaljplanen kan värdefull bebyggelse markeras och särskilda bestämmelser införas, vilka registreras med bokstäverna q, Q eller k  på upprättade plankartor. 

Läs mer om värdefull kulturhistorisk bebyggelse i Plan- och bygglagenlänk till annan webbplats.

Granskad 2017-07-06
av Cecilia Gustavsson

Skriv ut