Forn- och kulturhistoriska lämningar

Fornlämningar och andra kulturhistoriska lämningar är spår och avtryck av mänskliga aktiviteter i landskapet. Spåren av det förflutna, lämningar och föremål från forna tider finns runt omkring oss, i odlingslandskapet, vid stranden, i skogen och i staden.

Fornlämningar i Värnamo

En fornlämning kan utgöra resterna efter en boplats från stenåldern eller en grav från bronsåldern eller järnåldern. I Värnamo finns ca 90 st. registrerade stenåldersboplatser och ca 1050 st. registrerade förhistoriska gravar riksantikvarieämbetets databas fornsök. Men det finns även andra kategorier på fornlämningar, bl.a. runstenar, fångstgropar, stengrunder efter äldre industrier, ex. kvarnar och masugnar eller äldre gårds- och torpmiljöer. Fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar berättar om äldre tider och generationer och hur vårt eget samhälle har vuxit fram. Samtliga fornlämningar är skyddade enligt kulturmiljölagen, vare sig de är kända eller okända sedan tidigare.

Forshedastenen

Kulturmiljölagen

Det är länsstyrelsen som ger tillstånd om ingrepp i eller undersökning av fornlämningar. Grundregeln är att det är förbjudet att rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller skada en fornlämning. Fasta fornlämningar definieras enligt kulturminneslagen (1988:950):

  • Lämningar efter människors verksamhet under forna tider
  • Har tillkommit genom äldre tiders bruk
  • Är varaktigt övergivna    

Kulturmiljölagen definierar ingen lägsta ålder för fornlämningar på land, men en generell tidsgräns finns som begränsar det allmänna skyddet av fornlämningar: en lämning som kan antas ha tillkommit efter 1850 omfattas i regel inte av det allmänna skyddet för fornlämningar. Men länsstyrelserna kan besluta att fornlämningsförklara även lämningar yngre än 1850. Till definitionen fornfynd hör alla föremål som saknar ägare när de hittas och som påträffas i eller intill en fornlämning eller under andra omständigheter och kan antas vara äldre än 1850.

Skydd av övriga kulturhistoriska lämningar

Övriga kulturhistoriska lämningar utgör en annan kategori av spår och ruiner från äldre tider, men som inte omfattas av kulturmiljölagen. Istället skyddas övriga kulturhistoriska lämningar av skogsvårdslagens § 30. Begreppet omfattar bl. a. lämningar som kolbottnar, lintorkningsgropar, gårds- och torpmiljöer från 1800-talet, sentida industrilämningar, kulturstigar och stenmurar. Till kategorin brukar även räknas biologiskt kulturarv, naturbildningar av växter och geologi och immateriellt kulturarv, sägner eller märkliga historiska minnen. Skogsstyrelsen är tillsynsmyndighet över de övriga kulturhistoriska lämningarna som finns i skogsmiljöer och länsstyrelsen och kommunen i övriga kulturmiljöer.

Upptäckande av nya fornlämningar

"Nya" fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar upptäcks ständigt, i samband med kulturgeografiska inventeringar, arkeologiska undersökningar, vid exploateringar, i skogs- och jordbruk eller av privatpersoner i trädgården, på stranden eller i skogen. Historien tillhör alla, det är därför viktigt att skydda, vårda, informera och öka tillgängligheten till våra kulturmiljöer, så att nutida och kommande generationer kan förstå och uppleva det historiska kulturarvet.

Läs mer om fornminnen under mer information, länk till Länsstyrelsen i Jönköpings läns webbplats.

Fornsök

I Jönköpings län genomförde riksantikvarieämbetet inventeringar efter fornlämningar på 1950- och 1980-talen. I nuvarande Värnamo kommun utfördes inventeringen mellan åren 1953 -1954, varvid 1181 fornlämningar på 278 lokaler registrerades. Det stora flertalet fornlämningar som registrerades var förhistoriska gravanläggningar som gravrösen, gravhögar, stensättningar och domarringar. Läs mer om fornsök härPDF.
Läs mer om fornsök på Riksantikvarieämbetets webbplats, se länk under mer information.

Granskad 2017-07-06
av Cecilia Gustavsson

Skriv ut